logga bruksschafer.se
Sep
16

FHTE

Mar
12

Vad är ett avelsdjur?

Vad är ett bruksdjur?

 

Vad vill jag med detta inlägg?

Jo man kanske inte ska dra för stora slutsatser på föräldrars tester, däremot ska de givetvis användas i aveln då vi inte har bättre instrument att få fram arvbarhet, men ffa titta på hundarna och bilda dig en uppfattning om individen inte på enbart ett protokoll.

Vad är då de första man bör titta på i protokollet? Jo vem har dömt/beskrivet, tyvärr så är det så. Men de finns många bra beskrivare och mentaldomare i Sverige men tyvärr inte allaL trots utbildning mm.

 

Avelsdjur= djur som lämnar avkommor lämpade för ex v bruks.(bruksdjur)

Bruksdjur= djur som är lämpat för bruks. Ej synonymt med avelsdjur. Kan iof vara bra avelsdjur.

Vi kanske ffa ska titta om tiken är lämplig ”mamma” de finns det inga tester eller prov som visar, sannolikt ger tikens umgänge/uppfostran/beteende osv under de första 8 veckorna i valpens liv en viss grund som inte kan bortses från…

De vi vet är att rädsla har en arvbarhet på ca 50% vilket är en viktig egenskap som ska vara låg för att få bra fungerande hundar utan onödiga problem…

 

Vad är arvbarhet?

T ex 20% arvbarhet på en egenskap. Vilket är en bra siffra när det gäller egenskaper…

Frågan man kan ställa på de är vad är de andra 80%?

Jo de är

Subjektivitet (de finns alltid så länge mänskan är inblandad)

Felmätning/feltolkning

Miljö (foder, uppväxt, kondition, träning (för lite för mycket felträning osv) Hundens dagsform, ägarens/förarens påverkan, osv, )

 

 

 

Ta en titt på arvbarheten nedan från HS gamla L-test, och beakta att de hade i stort sett samma förutsättningar inför testen med samma personal, bana vad de gjort innan (dvs X dagar med dressör innan test) välutbildad personal osv, Tror knappast att MT’n kommer upp i samma arvbarhet, däremot är nya MT delning av egenskaper sannolikt bättre arvbarhet än tidigare MT ivf så blir de inte så stora kompromisser vid ”betygen” när de kan delas i olika beteenden/egenskaper.

L-test HS n=1522

P-E Sundgren

Hane 786 st

Tik 736 st

Dådkraft

21%

19%

Skärpa

17%

1%

Försvarslust

5%

9%

Kamp

9%

31%

Nerver

18%

18%

Temperament

88%

67%

Hårdhet

16%

11%

Sammarbete

38%

22%

Tillgänglighet

16%

35%

 

Valptest 8 veckors valpar n=544

22 hanar  & 64 tikar.

Hane

Tik

Pip

66%

73%

Skrik

22%

71%

Kontakt 1

77%

100%

Gripande

73%

10%

Återbärande

19%

51%

Främmande föremål

9%

100%

Kamp

11%

76%

Aktivitet

43%

76%

Kontakt 2

5%

100%

Besök främmande föremål

31%

83%

 

MH visar glädjande nog höga arvbarheter, särskilt för de

fem sammanvägda personlighetsegenskaperna socialitet,

nyfikenhet/orädsla, lekfullhet, jaktintresse och aggressivitet

(Tabell 1)

 

Egenskap Arvbarhet
Socialitet 25%
Nyfikenhet / orädsla 23%
Lekfullhet 26%
Jaktintresse 18%
Aggressivitet 15%

Iof gällande Collie men kan inte va så långt ifrån vad gäller arv…

Tabell 1. Skattade arvbarheter för de fem sammanvägda personlighet-

segenskaperna från MH-beskrivning för collie

 

Arvbarhetsskattningar på mellan 25-30 % är högt för

beteendeegenskaper, som generellt står under stort in-

flytande av sådana miljöfaktorer som vi inte kan korrigera

för ens med BLUP-metoden. Det handlar om sådant som

ägarens inflytande och dagsform. Det är också höga nivåer

för en prövningsform som genomförs i fält, där man inte

har samma kontroll över miljöfaktorer som man har under

ett kontrollerat forskningsförsök. På andra djurslag bedrivs

framgångsrikt avelsarbete även för egenskaper med betydligt

lägre arvbarheter (juver kor 2-10%)

 

Citat från brukshunden:

I en debattartikel med rubriken ”Tillrättaläggande om MH och arvbarheter” i Brukshunden (8/2009) reagerar Per Arvelius och Erling Strandberg på att Svenska kennelklubbens VD Ulf  Uddman i en intervju uttryckt att ”Arvbarhetssiffrorna är alldeles för låga för att MH ska vara ett riktigt bra avelsinstrument”.

 

Per och Erling, som båda är forskare vid SLU i Uppsala, instämmer i att arvbarheterna är relativt låga på de 33 ”MH-egenskaperna”, vilket exemplifieras av de i artikeln redovisade arvbarhetsvärdena för t.ex. schäfer på mellan 5-25% (medelvärde 12.5%) för de 33 beskrivningarna i MH. Vad innebär det då att medelvärdet för arvbarheten är 12.5%? Arvbarhet är en uppskattning av hur stor del av variationen i en karaktär som beror på genetisk variation i en population. Arvbarheten kan variera mellan 0-100% och om arvbarheten är 12.5% så förklaras alltså 12.5% av variationen i karaktären av genetisk variation och 87.5% av andra faktorer.

 

Per och Erling menar att det inte spelar så stor roll att värdena är låga för de enskilda momenten i MH eftersom det mest intressanta från ett avelsperspektiv är hur höga arvbarheterna är för de fem större personlighetsegenskaperna Nyfikenhet/Orädsla, Aggressivitet, Socialitet, Jaktintresse och Lekfullhet. De skriver: ”Tidigare studier av Peter Saetre m.fl. (2006) och Erling Strandberg m.fl. (2005) visar att arvbarheterna för personlighetsegenskaperna är betydligt högre än för de enskilda MH-moment de byggs upp av.”

 

Tyvärr redovisar man inga värden från dessa studier, men eftersom jag blev nyfiken på de två studier man hänvisar till som underlag för sina slutsatser så tittade jag närmare på dem. I artikeln av Strandberg m.fl. (2005) så visar man att när det gäller de fyra större personlighetsegenskaper som analyseras i studien, Nyfikenhet/Orädsla, Aggressivitet, Jaktintresse och Lekfullhet, så varierar arvbarhetsvärdena mellan 9-23%. Studien är gjord på schäfer.

 

I Saetre m.fl. (2006) redovisas arvbarhetsvärden för 16 enskilda MH-bedömningar för schäfer och rottweiler. Värdena varierar för schäfer mellan 5-19% och för rottweiler mellan 6-16%. Man redovisar också värden för en mycket stor personlighetsfaktor, ”shyness-boldness”, vilken inkluderar flera av de fem faktorer som nämnts ovan. Arvbarhetsvärdena för denna stora personlighetsfaktor är 25% hos schäfer och 27% hos rottweiler, dvs. ungefär 25% av variationen i denna stora karaktär förklaras av genetisk variation och 75% av annat.  

 

I sin debattartikel utnämner Per och Erling MH till ”…den till omfattning och kvalitet bästa metod av detta slag som finns – i världen.” Tyvärr redovisar de inte vilken analys denna slutsats grundar sig på.

 

Det finns ett stort antal tester av hundars mentalitet/beteende i världen. Några av dem har precis som MH och korningens mentaltest sitt ursprung i behovet att få fram bra tjänstehundar, och har mycket fokus på kamp och rädslor. Andra tester fokuserar mer på allmänna sociala beteenden som kan vara intressanta för hunden i vardagssituationer, med visst fokus på hundens förhållningssätt till människor och främmande hundar (speciellt aggressivitet). I exempelvis en holländsk test, som består av 16 olika deltester, låter forskarna hunden utsättas för olika situationer där den konfronteras med främmande personer och hundar. I hälften av deltesterna är hunden tillsammans med sin ägare och i hälften är den det inte. Studien visar bl.a. att en viktig faktor för vilket resultat man fick var om hunden var med sin ägare eller inte (Meester m.fl. 2008). Tyvärr har jag inte hittat några arvbarhetsvärden för denna test.

 

De studier som har gjorts på MH:s förmåga att beskriva hundars aggressivitet visar mycket låga arvbarhetsvärden (6-12% i Saetre m.fl. 2006) för den karaktären och också att kopplingen till hundens aggressivitet i vardagssituationer är svag för MH:s mått av aggressivitet (Blixt m.fl. 2007). 

 

Intressant är att i en studie som redovisas i Applied Animal Behaviour Science år 2007, studerade fem forskare vid universitet i Holland arvbarheten för aggressivitet hos golden retriever. Studien visar att det som gav det högsta arvbarhetsvärdet var de analyser som var baserade på hundägarens egen beskrivning av sin hunds beteende. Forskarna lät helt enkelt hundägaren själv beskriva hundens aggressivitet mot andra människor och andra hundar på en av forskarna utformad tregradig skala. Analyser baserade på dessa uppskattningar gav arvbarhetsvärden på 77% respektive 81%.

 

Det finns många intressanta internationella studier med olika sätt att beskriva/bedöma hundars beteende/mentalitet. Jag tycker det vore bra om SBK tog initiativ till att på hemsidan ge möjlighet för sina ofta mycket intresserade och kunniga medlemmar att få tillgång till det digra material som är publicerat om olika typer av ”mentaltester” i världen. Där kunde vetenskapliga artiklar och rapporter om hundars mentalitet, och även andra intresseområden om hund, finnas tillgängliga tillsammans med lite mer allmänna förklaringar av begrepp som arvbarhet och annat som kan vara bra att ha på fötterna när man läser den typen av artiklar. Jag ger gärna råd till hur en sån sida skulle kunna se ut. Tillgång till sådant material skulle ge oss alla möjlighet att bättre hänga med i debatter och ta ställning till olika frågor inom SBK. 

 

Vad krävs då för egenskaper hos en tjänstehund och till vad kan man utbilda den?

–        Koncentration – hundens förmåga att hålla fokus på uppgiften

–        Handlingsförmåga – hundens förmåga att rationellt kunna lösa uppgiften

–        Anpassningsförmåga – att anpassa styrkan i beteendet i förhållandet till retningen

–        Avreaktionsförmåga – hundens förmåga att tillgodogöra sig information och få kontroll över situationen

–        Kamplust

–        Nyfikenhet

–        ”Orädsla”

Dvs MT’s gamla termer Nervkonstitution, dådkraft, temperament och kamplust.

Viktiga egenskaper i nya MT: max 5 ggr koff.

  • Socialt självsäker 10 i koff. (en del av den gamla tillgänglighet)
  • Handlingsförmåga 10 i koff.  (en del av den gamla nervkonstitutionen)
  • Anpassningsförmåga 10 i koff.  (en del av den gamla nervkonstitutionen/temperamentet)
  • Koncentration 10 i koff.  (en del av den gamla nervkonstitutionen)
  • Avreaktion 10 i koff.  (en del av den gamla nervkonstitutionen)

Konstigt nog har rädsla bara 4 i koff…

Sedan till kommer visa kryss som leder till IG förutom skott:

  • Socialt självsäker: Ängslig, osäker går ej att hantera (en del av den gamla tillgänglighet)
  • Social nyfiken: Undviker, skygg (en del av den gamla tillgänglighet)
  • Avreaktion: Kan ej avreagera alt tar mycket lång tid för avreaktion, bygger på sig (en del av den gamla nervkonstitutionen)
  • Aggressivitet: Visar kvarstående aggression (en mycket viktig punkt) ((en del av den gamla skärpan)

 

 

Viktiga egenskaper enligt gamla MT & ”L-test:” -3–+3 ggr koff.

Nervkonstitution 35 i koff.

Tillgänglighet 15 i koff.

Temperament 10 i koff.

 

 

MT SBK:

Man skall ha i minnet att hundens beteende som man kan se vid de olika testsituationerna grundas på ärvda egenskaper men vi kan inte utesluta att hundens erfarenheter i livet påverkat beteendet i både positiv och negativ riktning. Nedan följer en populär sammanfattning.
Fördjupning kan ske i HundI där grunderna finns angivna.

Tillgänglighet Hundens anlag att ta och besvara kontakt med för hunden främmande människa

Jaktkamplust: Hundens anlag att förfölja och gripa ett ”byte” i detta fall en trasa.

Social kamplust: Hundens anlag i att uppmana och svara på sociala kampinviter. Den sociala kampen kännetecknas av låg framkropp och rörelser i sidled med låg kroppsställning där hunden vänder bort huvudet för att ge motparten tillfälle att svara.

Temperament: Hundens vakenhet och förmåga att starta och att anpassa sig i nya situationer.

Skärpa: Avser aggressivitet. Aggressiviteten är hundens förmåga att lägga tyngd och kraft i ett handlande. Aggressiviteten får inte kvarstå när momentet är över.

Försvarslust: Hundens förmåga att försvara sig och förmågan att stoppa ett hot. Försvarslusten har alltid inslag av aggressivitet.

Nervkonstitution innehåller tre funktioner: a) Kopplingsförmåga: Rätt handling, intensitet och mängd mot retningen. b) Koncentrationsförmåga: Vidmakthålla intresset och fullfölja. c) Avreaktionsförmåga (när retningen upphört): Förmågan att undersöka och ta kontakt samt förmågan att kunna koppla av och att lösa nya situationer.

Hårdhet: En sammansatt egenskap där flera anlag bl.a. avreaktionsförmåga, skapande av minnesbilder, dominans har inverkan. Dvs hundens förmåga att skapa bestående minnesbilder.

Dådkraft: En sammansatt egenskap där flera anlag där bl.a. nervkonstitution, aggressivitet, dominans samt försvarslust ingår.
Genomförande: För att undersöka och värdera hundens mentalitet genomförs följande standard program som bedöms av två mentaldomare med stöd av ett värderingsprotokoll. Testledaren ger hela tiden hundföraren erforderliga anvisningar med hänsyn till hundens beteende.

Kod och värde tabell för SBK mentaltest (1986-01-01–2006-12-31)
Obs! Hund I kod och värdetabell skiljer sig från SBK’s.

Anlag & koefficient Värde Bedömning
1. Tillgänglighet +3 Tillgänglig, öppen
koefficient 15 +2 Mindre tillgänglig
+1 Överdrivet tillgänglig
-1 Reserverad
-2 Aggressiv
-3 Lömsk
2. Jaktkamplust +3 Stor
koefficient 8 +2 Måttlig
+1 Mycket stor
-1 Liten
-2 Obetydlig
-3 Obefintlig
3. Social kamp +3 Måttlig
koefficient 6 +2 Stor
+1 Liten
-1 Mycket stor
-2 Obetydlig
-3 Obefintlig
4. Temperament +3 Livlig
koefficient 10 +2 Mindre livlig
+1 Mycket livlig
-1 Impulsiv
-2 Något slö
-3 Slö
5. Skärpa +3 Måttlig utan kvarstående aggressivitet
koefficient 5 +2 Stor utan kvarstående aggressivitet
+1 Liten utan kvarstående aggressivitet
-1 LIten med kvarstående aggressivitet
-2 Måttlig med kvarstående aggressivitet
-3 Stor med kvarstående aggressivitet
6. Försvarslust +3 Måttlig behärskad
koefficient 5 +2 Stor behärskad
+1 Liten
-1 Mycket stor
-2 Obetydlig
-3 Obefintlig
7. Nervkonstituion +3 Nervfast
koefficient 35 +2 Relativt nervfast
+1 Nervösa tendenser
-1 Något nervös
-2 Nervös
-3 Höggradigt nervös
8. Hårdhet +3 Måttligt hård
koefficient 8 +2 Något vek
+1 Hård
-1 Vek
-2 Mycket vek
-3 Mycket hård
9. Dådkraft +3 Mycket stor
koefficient 8 +2 Stor
+1 Måttlig
-1 Liten
-2 Obetydlig
-3 Obefintlig
10. Skottfasthet + Skottfast
Skottberörd
Skotträdd

Värdetabell L-test öppnas i nytt fönster

”The most striking features of correctly bred German Shepherd are firmness of nerves, attentiveness, unshockability, tractability, watchfulness, reliability and incorruptibility together with courage, fighting tenacity and hardness.”

”Take this trouble for me:

Make sure my shepherd dog remains a working dog, for I have struggled all my life long for that aim.”

 

Max von Stephanitz (1864-1936), Father of the German Shepherd Dog.

 

Be Sociable, Share!
Mar
11

Av: Reino Oskarsson Hedeforsens kennel

http://www.hedeforsen.se/?p=10609

Ser fram emot del 2!!!

Be Sociable, Share!
Maj
21

Tänkvärt

Tänkvärda inlägg om schäfer som ras, uppfödning och användande av Sten Ström.
Sten Ströms blogg

Be Sociable, Share!
Maj
13

Äntligen!

Äntligen ett svar!

Tystnaden är bruten!

Be Sociable, Share!
Maj
12

Se till att föräldradjuren följer punkterna nedan.

1. Följ rasstandarden med fokus på mentalitet. (Rädsla (orädd), samarbete, gripande, nyfikenhet.(+ Nerver)) = Mentalt sund och arbetsduglig samt exteriört så långt som möjligt enligt rasstandard.

D v s hellre avvikelse exteriört än dålig hälsa eller ”dålig” mentalitet.

2. Inför hälsodeklaration. Personlig kommentar:

(inte bara röntgen (som många kommenterar i debatten) utan alla sjukdomar, var öppen åkommor som kan finnas i linjerna. Lasta inte över problemen på valpköparen utan låt uppfödarna ta ansvar, finns det risk för åkommor delge köparen innan affären, annars ser jag det som oseriöst…) = God hälsa.

Använd SKK’s hunddata där finns ivf röntgen resultat och prov, tävling och test resultat. Ta hjälp om du inte kan själv eller vet vad du ska titta på.

 

Be Sociable, Share!
Maj
12

Källa rasstandard och historik per den 2011-05-12:
Rasstandard och historik schäfer från AfS
Rasstandard
Hemland: Tyskland

Användningsområde: Mångsidig bruks-, vall- och tjänstehund

NKU-klassifikation: Grupp D

FCI-klassifikation:
Grupp 1 – Bruks-, vall- och tjänstehund
Sektion I – Schäferhundar med arbetsprov

Bakgrund – Ändamål:
Föreningen för tysk schäfer, med säte i Augsburg, Tyskland, medlem i Verband für das Deutsche Hundewesen e. V. (VDH) är som grundare ansvarig för standarden för tysk Schäfer. Standarden utvecklades ursprungligen vid det första klubbmötet i Frankfurt am Main den 20 september 1899, baserad på förslag av A Mayer och von Stephanitz. Ändringarna gjordes i standarden vid det sjätte medlemsmötet den 28 juli 1901, det 23:e medlemsmötet i Köln/Rhine den 17 september 1909, styrelsemötet i Wiesbaden den 5/9 1930 och avelskommitténs och styrelsens möte den 25 mars 1961.

Standarden reviderades och fastställdes av världsförbundet för Tyska Schäferhund klubbar vid möte den 30 augusti 1976. Standarden omarbetades vid SV fullmäktige och styrelsebeslut den 23-24 mars 1991.

Den tyska Schäferhundklubben, vars planerade avel startade efter klubbens grundande 1899, baserades på hundar som härstammade från central- och sydtyska vallhundar med slutmål att skapa och avla fram en hund, i högst grad lämplig för bruksändamål. Med detta som mål framställdes standarden för tysk schäfer, avseende såväl fysisk byggnad som temperament och karaktärsegenskaper.

Rastandard bild

Rastandard och ordlista

Helhetsintryck:
Den tyska schäfern är en medelstor hund. Den skall vara något långsträckt, stark och muskulös. Extremiteterna skall vara torra och ben stommen stark.

Viktiga måttförhållanden:
Mankhöjden för hanhund 60-65 cm
Mankhöjden för tik 55-60 cm
Kroppslängden överstiger mankhöjden med ca 10-17%.

Uppförande och karaktär:
En schäfer skall ha ett jämnt humör och goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Huvud:
Huvudet skall vara kilformigt och i proportion till kroppen (huvudets längd skall vara ca 40% av mankhöjden), varken för brett eller för spetsigt. Huvudet skall vara torrt och med lagom bredd mellan öronen. Pannan, sedd framifrån och från sidan, skall endast vara måttligt välvd och utan eller med svagt antydd mittfåra.

Proportionen skalle – nosparti 1:1. Skallens bredd motsvarar ungefär dess längd. Skallen löper (sedd uppifrån) från öronen likformigt avsmalnande mot nosen, längs ett sluttande men inte utpräglat stop och övergår i det kilformiga nospartiet. Över- och underkäke skall vara kraftigt utvecklade.

Nos:
Nosryggen skall vara rak. Konkav eller konvex nosrygg är inte önskvärt. Nostryffeln måste vara svart.

Läppar:
Läpparna skall vara strama, väl åtliggande och mörkfärgade.

Ögon:
Ögonen skall vara medelstora, mandelformade och en aning snedställda. De får inte vara utåtstående. Ögonens färg skall vara så mörka som möjligt. Ljusa, stickiga ögon är inte önskvärt, då de påverkar uttrycket på ett ofördelaktigt sätt.

Öron:
Den tyska schäfern skall ha ståndöron, medelstora, upprättstående och liksidigt burna (inte indragna i sidled). De skall vara spetsiga och med öronmusslan riktad framåt. Vippöron och hängöron är felaktiga. Bakåtlagda öron i rörelse och i vila är inte fel.

Bett:
Bettet skall vara kraftigt, sunt och fullständigt (med 42 tänder enligt tandformeln). Den tyska schäfern har saxbett, d v s överkäkens framtänder skär saxartat över underkäkens. Överbett, underbett eller tångbett är felaktigt liksom större mellanrum mellan tänderna (tandrad med luckor). Felaktigt är också rätlinjig framtandsrad. Käkarna skall vara kraftigt utvecklade med tänderna djupt inbäddade i käkarna.

Hals:
Halsen skall vara stark och muskulös, utan löst halsskinn eller hakpåse. Halsen bärs i ca 45o vinkel till kroppen.

Bröst:
Bröstet skall vara tämligen brett. Bröstkorgen skall vara så lång som möjligt och välutvecklad. Bröstdjupet skall utgöra 45-48% av mankhöjden. Revbenen skall vara ganska välvda. Bröstkorgen varken tunnformad eller flat.

Rygg:
Rygglinjen löper från halsen längs den väl markerade manken, den obetydligt sluttande ryggen och det lätt sluttande korset, utan synligt avbrott. Ryggen är fast, kraftig och muskulös. Länden skall vara bred, väl utvecklad och muskulös. Korset skall vara långt och lätt sluttande ca 23% och omärkligt övergå i svansansättningen.

Svans:
Svansen skall räcka minst till hasen, dock ej längre än till mitten av mellanfoten. Svansens hår är något längre på undersidan och svansen bäres i en mjuk utåtböjd båge. Då hunden är exalterad eller i rörelse reser den svansen men den får inte lyftas över horisontalplanet. Operativa ingrepp är förbjudna.

Framben:
Frambenen skall sedda från alla sidor vara raka, och sedda framifrån absolut parallella. Skulderblad och överarm skall vara lika långa och medelst kraftiga muskler vara stadigt fästade vid kroppen. Den ideala skulderblads- och överarmsvinkeln är 90o, men når i regel upp till 110o. Armbågen får varken i vila eller i rörelse vara vare sig utåt- eller inåtvriden. Underarmarna är från alla sidor sett raka och sinsemellan absolut parallella, torra och muskulösa. Mellanhandens längd skall vara 1/3 av under armens, och vinkeln till underarmen skall vara 20-22o. Fel vinkel, d v s en alltför vinklad mellanhand eller en alltför stel mellanhand minskar bruksvärdet, i synnerhet uthålligheten.

Framtassar:
Framtassarna skall vara runda, väl slutna och välvda med hårda trampdynor. Klorna skall vara kraftiga, välvda och likaså mörka.

Bakben:
Bakbenen skall vara lätt bakåtställda, och sedda bakifrån vara parallella. Lår och underben skall ha ungefär samma längd och bilda en vinkel på ca 120o. Låren skall vara kraftiga och muskulösa. Hasen är fast och väl utvecklad. Mellanfoten under hasen skall stå lodrätt.

Baktassar:
Baktassarna skall vara slutna och lätt välvda. Trampdynorna skall vara hårda och mörka, klorna kraftiga, välvda och likaså mörka.

Rörelser:
Den tyska schäfern är en travande hund. Extremiteternas längd och vinkling skall vara avpassade till varandra på ett sådant sätt att bakbenen och frambenen kan förflyttas lika långt under kroppen utan att rygglinjen väsentligen förändras.

Varje tendens till övervinkling av bakbenen minskar styrkan och uthålligheten och därmed försämras bruksegenskaperna. Om kroppsbyggnad och vinkling är korrekta blir rörelserna vägvinnande och marknära och ger därmed ett ledigt, ändamålsenligt intryck. Vid jämnt och lugnt trav bäres huvudet framsträckt och svansen något lyftad, varvid en oavbruten mjuk obruten rygglinjen från öronspetsen längs nacken och ryggen ända till svansspetsen framträder.

Hud:
Huden skall vara (löst) åtliggande, dock utan att bilda veck.

Päls:
Den tyska schäferns korrekta päls skall bestå av stickelhår och underull. Täckhåret bör helst vara tjockt, rakt och hårt, samt ligga slätt. Håret skall var kort på huvudet, inklusive inre delen av örat, framsidan av benen, tassar och tår. Det skall vara något längre och tätare på halsen. Håret är längre på benens baksidor ner till hasleden och lårens baksida är rikligt hårbeklädda.

Färg:
Färgen skall vara svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask. Obetydliga små vita tecken på bröstet liksom mycket ljusa insidor på benen är tillåtet men ej önskvärt. Nostryffeln måste vara svart hos alla färgvarianter. Avsaknad av mask, ljus eller stickig ögonfärg liksom ljusa eller vitaktiga tecken på bröst och benens insidor, ljusa klor och röd svansspets skall bedömas som pigmentbrist. Underullen skall vara ljusgrå. Vit färg är inte tillåten.

Storlek/Vikt:
Mankhöjd
Hane: 60-65 cm
Tik: 55-60 cm

Vikt:
Hane: 30-40 Kg
Tik: 22-32 Kg

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna var fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Svåra fel:
Alla felaktiga rastecken som minskar bruksegenskaperna: Detta görs om inte rasstandarden med fokus på mentalitet följs. (Rädsla (orädd), samarbete, gripande, nyfikenhet.(+ Nerver))
Felaktiga öron: För lågt ansatta öron, vippöron, inåtställda öron, lösa öron.

Betydande pigmentbrist. Starkt begränsad totalstyrka (brist på fasthet).

Tandfel: (alla avvikelser från saxbett och tandformel om det inte gäller diskvalificerande fel)

Historik
Schäfern är som ”typ” en mycket gammal hund. Man har hittat kranier ända från bronsåldern, det vill säga runt 2000 år f Kr, som till sin utformning är nästan identisk med dagens Schäferhundar.

Denna ursprungsform har sedan genom alla år bevarats och nästan helt förskonats från mänsklig ”hjälp”. Från början hölls Schäferhund som vakthund för bostäder och lösdrivande boskap av olika slag, men under de senaste århundradena blev den alltmer en vallande hund för får, en så kallad herdehund, och det är också därigenom den fått sitt namn.

Fåraherde heter på tyska Schäfer, och herdens hund blir därför helt logiskt Schäfer- hund. Debuten för den moderna Schäferhunden skedde på en utställning i Tyskland 1899, där den uppmärksammades av två män, Max von Stephanitz och Artur Meyer, som sedan kom att bli Schäfertysklands dominerade krafter under många år. Dessa herrar var mycket entusiastiska och bildade redan 1899 den tyska Schäfer- hundklubben (SV) och man skrev också detta år den första exteriöra och mentala rasstandarden, en standard som med bara marginella ändringar gäller än i dag.

Enligt många sakkunniga är det först de senaste 10 till 20 åren som hundarna börjat se ut som den exteriöra delen av standarden föreskriver.

I princip finns inte något arbetsområde som är främmande för en Schäfer. Inte minst dess insatser på tjänste-hundsidan har rönt stor uppmärksamhet. Redan i början av 1900-talet introducerades den som polishund i Tyskland och den fick också många och viktiga uppdrag under första världskriget, där den definitivt befäste sin användbarhet.

Värdens populäraste ras, en mångsidig brukshund
I de flesta länder världen över toppar Schäferhunden år efter år registreringstabellerna som mest köpta hund. Anledningarna är naturligtvis flera, men de många användningsområdena är nog skälet till att så många människor väljer denna ras.

Det finns knappast någon uppgift inom hundsporten, eller i samhällets tjänst, som inte en Schäferhund klarar av.

Allmänt om rasen
Schäferhunden är visserligen världens – och Sveriges populäraste ras, men det är för den skull ingen renodlad sällskapshund. Den måste få jobba med både benen och hjärnan för att bli lycklig. Man behöver inte flänga runt hela Sverige och tävla varje helg (även om det oftast är rätt kul), men man måste bibringa hunden kunskaper i en eller flera bruksgrenar. Kunskaperna ska givetvis sedan underhållas med täta träningspass.

En Schäfer som inte får jobba är ingen lycklig Schäfer
Rent allmänt kan man säga att bara riktigt aktiva människor kan komma i fråga för att ha Schäfer, aktiva genom att promenera i skog och mark, och som dessutom har tid att arbeta med hunden. En fråga som oftast ställs är om barnfamiljer kan skaffa Schäfer. Rasen passar bra i en barnfamilj om hunden och barnen, med föräldrarnas hjälp, får lära sig visa respekt och ta hänsyn till varandra.

Inte minst måste det finnas regler som måste följas från båda håll. Även som oerfaren hundägare kan man mycket väl köpa Schäfer. Förstagångs ägarna har som regel ett stort hundintresse, vilket med lite hjälp kan utvecklas till ett väldigt fint förhållande med hunden. Som hos alla raser bör man vara lyhörd för råd och anvisningar och vilja lära sig ”allt”. Är man det, kan rasvalet av en Schäfer bli mycket lyckat, även om det är den första hunden.

Egenskaper och mentalitet
Enklaste sättet att beskriva en Schäfer är att citera en bit ur standarden:

”En Schäfer skall ha ett jämt humör och ha goda nerver, vara självsäker och frimodig och fullständigt godlynt (utom i retningsläge) och därtill skall den vara uppmärksam och följsam. Den måste besitta mod, kamplust och hårdhet för att vara lämplig som sällskaps-, vakt-, skydds-, tjänste– och vallhund”.

Man kan säga att den skall utstråla styrka vighet och självsäkerhet samt inge respekt och vara samarbetsvillig. En valp har naturligtvis inte utvecklat alla egenskaperna till fullo, men med en ägare som har intresse tid och engagemang, kommer den säkert att leva upp till vad som ovan sägs. Förarkontakten är bland det viktigaste vid hundens uppfostran, oavsett vilken ras det rör sig om. Om den är god, och signalerna från föraren är så tydliga att hunden aldrig behöver tveka eller missförstå budskapet, finns stora chanser att hunden skall bli precis som man vill ha den.

En normal Schäfer finner sig tillrätta i de flesta situationer och miljöer.
Den har därför inga problem att koppla av i hemmets lugna vrå under förutsättning att den fått tillräcklig motion och stimulans. Inom sin egen flock är den oftast kontaktsökande, och stundtals kelig och ömhetsberoende. Med rätt ledarskap är det inga problem med självständighet.

Mot främlingar skall den ha en något avvikande inställning, utan rädsla och utan alla former av aggressivt eller hotande beteende, alltså fullständigt godlynt. Att väldigt många människor har stor respekt för Schäferhundar beror säkert på att den liknar vargen (den gamla folktron om vargens farlighet lever fortfarande kvar), och att den syns ofta ”vilt bitande” vid TV-reportage från idrottsevenemang med mera, (något som är inlärt och sker på kommando), samt att den kan vara något reserverad i sitt sätt att hälsa på främmande människor. Detta gör att den kan användas som vakthund. Den skall då ha ett balanserat uppträdande.

Schäferhundens intresse för att jaga (vilt) är inte utpräglat och brukar inte vara något större problem. Den kan visserligen göra små utflykter ibland, men håller sig som oftast inte längre bort än att den har flockledaren inom synhåll.

I sitt förhållande till andra hundar av samma kön är den bättre än genomsnittet. Antalet bråk och slagsmål är förhållandevis få (med tanke på hur många Schäfrar det faktiskt finns). Med träning i ung ålder och rätt ledarskap kan ett eventuellt problem med detta nästan helt elimineras.

Vardagsliv med Schäferhunden
En Schäfer skiljer sig inte från andra raser när det gäller vardagslivet. Inte heller motionsbehovet skiljer sig från andra brukshundar som bör bestå av dagliga promenader, kombinerat med annan regelbunden motion som till exempel cykel-, jogging-, skidturer (med pulka), eller varför inte simturer på sommaren om man kan ordna detta.

Det ungefärliga motionsbehovet är två till 3 timmar om dagen, plus en stunds mental aktivering i form av till exempel lydnadsträning.

Allt sammantaget borgar för att hunden mår bra och orkar utföra det arbete som vi ålägger den, oavsett om det är på det fysiska eller det psykiska planet. Det spelar inte så stor roll hur man aktiverar sin hund, huvudsaken är att man gör det, såvida man inte har en klar målsättning med sin utbildning förstås, som att bli brukschampion,
lydnadschampion, bevakningshund, hemvärnshund, räddningshund, draghund, vallhund, eftersökshund eller vad det nu må vara.

En Schäfer som fått sitt behov av fysisk och mental aktivering tillgodosett kan som vuxen vara ensam hemma några timmar, även om detta inte är så lyckat. Schäfern är ett utpräglat flockdjur och vill helst umgås med folk, det vill säga sin familj så mycket som möjligt.

Sammanfattning, motion och aktivering
– Drygt två timmarsmotion per dag – plus mental aktivering
– Lugna vardagspromenader
– Långa skogspromenader
– Cykelmotionering
– Sim- motionering
– Följa med på ridturen
– Följa med på joggingturen
– Följa med på fjällturen
– Spår, skydds, enligt svenska eller internationella former
– Sök, rapport
– Lydnadsdressyr/tävlingslydnad
– Draghundssport
– Räddningshund
– Bevaknings- Hemvärns- Räddningshund
– Polisiärt arbete
– Annat tjänstehundsarbete
– Viltspår

Personligen tycker jag att nosarbete bättre mentalaktivering än lydnad;)

Varför avlar man på en hund som ser ut som en schäfer men är långt ifrån mentalt, och på grund av detta inte kan användas till vad rasen är avsedd för???

Till och med rasklubben verkar inte se något problem med det ovan, vilket är skrämmande…

Nedan lite olika bra åtgärdspunkter som båda två är i samma linje…
Båda borde vara rimliga krav för uppfödning av hund inom bruksras!

Från Reino:
1. Följ rasstandarden med fokus på mentalitet. (Rädsla (orädd), samarbete, gripande, nyfikenhet.(+ Nerver))
2. Höj kraven på rasens uppfödare. (Kunskap, följa riktlinjer mm, använda de verktyg som finns i dag och kommande i avelsplaneringen. )
3. Skärp uppföljning MH/MT och ED/HD till hela kullar.
4. Inför hälsodeklaration. Personlig kommentar:(inte bara röntgen (som många kommenterar i debatten) utan alla sjukdomar, var öppen åkommor som kan finnas i linjerna. Lasta inte över problemen på valpköparen utan låt uppfödarna ta ansvar, finns det risk för åkommor delge köparen innan affären, annars ser jag det som oseriöst…)

Från Sten Ström:
A.God hälsa.
B.Mentalt sund.
C.Arbetsduglig.
D.Exteriör enligt rasstandard

Sluta gnälla på att MH/MT inte är bra i avelsarbetet, visst de är inte så bra att de inte kan bli bättre, men i dag har vi inget som slår dessa Beskrivningar/Tester i avelsarbetet, därför borde det vara ett rimligt krav att tillämpa dem och göra det för att förbättra aveln, inte för sakens skull…
Samma sak att följa Reino och Stens punkter ovan är ett rimligt krav.

Be Sociable, Share!
Maj
11

Dags för strid del 3
Centrala ledningen för Svenska Schäferhundklubben Verkar helt ointresserade av att besvara eller svara på Reinos brev, jag tycker det är skamligt!

Jag som trott att styrelsen i en ideellförening var till för medlemmarna och inte tvärtom, så fel man kan ha…

Jag håller helt med Reino också i tidigare inlägg i debatten. Stå på dig Reino hoppas du orkar hålla ut du har många med dig!

Citat:
Herr ordförande och AFS styrelse.
Den talande tystnadens taktik är en dålig taktik. Den ger tyvärr utrymme åt spekulationer och möjligen förhastade slutsatser.Man kan börja fundera över olika möjliga orsaker till tystnaden.
T ex att
-Du/Ni inte är läskunniga
-Drabbats av handlingsförlamning?
-Är rädda för en öppen diskussion
-Du/Ni saknar den kunskap man bör besitta för en diskussion i ämnet
-Du/ Ni inte företräder alla medlemmar i AFS utan bara en särskild, selekterad skara medlemmar.
-Du herr Ordförande kanske inte är den som styr skutan, kanske det är andra personer som drar i trådarna.

Det verkar också som du/ni stoppar varje form av kritiska artiklar i schäfertidningen.Censur herr ordförande är ett förhållningssätt man brukar finna i totalitära samhällen.En medlemstidning borde väl spegla alla medlemmars olika åsikter och bevaka frågor kopplade till medlemsskapet.

Upplysning till Hundcoachen…
Citat från Reino:
Alla de uppfödare som avlar på föräldradjur med rädslor,dåligt samarbete,dåliga gripanden och låg nyfikenhet kan omöjligt vilja se till schäferns bästa. Du tror väl inte på fullt allvar att seriösa uppfödare med ansvar, moral och etik skulle avla på dålig mentalitet eller direkt sjuka hundar. Däremot finns det oseriösa uppfödare som fullständigt struntar i regler och rekommendationer.
Både du och jag vet att innan vi hade bekämpningsprogram mot armbågar avlades det gladeligen på avelsdjur med armbågsfel. Tittar vi på nuvarande statistik så menar du att det inte har blivit speciellt bättre med åren när det gäller HD.Det är en riktig slutsats och den har sin förklaring i följande faktum nämligen att vi har ett stort antal uppfödare som idag utan några som helst samvetsbetänkligheter använder avelsdjur ur syskongrupper med över 50% HD och ED fel.Det är inte bekämpningsprogrammet mot HD som har brister.Det är uppfödare som inte röntgar hela kullar och använder avelsdjur med hög HD frekvens i den genetiska familjen som brister i sitt uppfödaransvar. Det borde vara en självklarhet att detta är oerhört riskabelt. Det finns skräckexempel där t.ex kullen består av 7 individer varav 6 st varken är röntgade eller MH beskrivna. i andra fall handlar det om avel på individer där flertalet syskon har HD och ED. Listan kan göras hur lång som helst.

Jag vill ge dig en rekommendation, istället för att lägga ner din tid på att försöka att beskriva en schäfer för mig tycker jag att du ska studera fakta . Roa dig med att gå in och studera dom 10 största exteriöruppfödarna i Sverige. Du vet exakt vilka dom är. Titta på deras MH, HD och ED statistik och vilka hanar dom har använt. Gå sedan in och titta på schäferhundklubbens egna statistiklistor.

Be Sociable, Share!
Maj
06

http://www.hedeforsen.se/?p=8818

5 punkter:

  1. Åtgärd nummer ett : Alla schäferuppfödare måste följa rasstandarden.
  2. Åtgärd nummer två: När det gäller RAS ersätt rekommendationer med krav så att målsättning kan bli verklighet
  3. Åtgärd nummer tre: Skärpta bestämmelser gällande MH- beskrivning och HD/ED- röntgen.Krav gällande MH-beskrivning och HD/ED röntgen som skall omfatta hela kullar
  4. Åtgärd nummer fyra: Inför hälsodeklaration.
  5. Åtgärd nummer fem: Nybildande av en alternativ intresseorganisation som på allvar tar upp kampen mot den usla schäferaveln som på sina håll bedrivs i vårt land.

 

Tack Reino för ett till mycket bra inlägg i debatten. Önskar man kunde hjälpa dig mycket mer…

Be Sociable, Share!
Maj
06

AfS moderklubb är SBK detta finns på SBK:

Citat:

http://sbk.nu/templates/Page____1067.aspx

”Bruksraser

 

Svenska Brukshundklubben har avelsansvar för 18 hundraser i Sverige. Det är hundraser som visat sig speciellt lämpande för Brukshundklubbens ändamål och därför kallas dessa raser för bruksraser. Utöver dessa finns det en hel del andra arbetande hundar, till exempel jakthundar, som i dagligt tal kallas för brukshundar.

 

 

De raser som finns inom Svenska Brukshundklubben har höga krav på mentalitet, funktionsduglighet och fysisk sundhet. Det innebär att hundarnas fysik ska klara arbetet som brukshund och samtidigt lyckas bra på utställning.

Samhället ställer idag höga krav på våra hundars mentalitet, kort och gott – en sund själ i en sund kropp. Ägarens roll är viktig i valpens utveckling till vuxen hund. En hund med de allra bästa förutsättningarna att bli en trevlig arbetskamrat och familjemedlem kan spolieras av felaktig uppfostran eller dålig uppväxt och miljöförhållanden. Genom att välja en uppfödare med omsorg och gå kurs i Brukshundklubben ger rätt vägledning om man själv är orutinerad.

Krav på god mentalitet och funktionsduglig fysik hos våra brukshundar präglar både Brukshundklubbens tävlingsregler och aktiviteter. Bland annat måste alla uppfödarementalbeskriva sina avelsdjur. Hundar av bruksraser över 15 månader måste också kunna uppvisa resultat (minst 2:a pris) från utställning för att kunna erhålla bruksprovschampionat.”

 

Citat2:

http://sbk.nu/templates/Page.aspx?id=7361

”Vår uppgift

 

Svenska Brukshundklubben har en uppgift som vi valt att formulera i fem punkter.

 

 

·        Vi ska sprida kunskap om hund
Vi ska genom att sprida kunskap om hund förbättra förutsättningarna för hunden och värna rätten att ha hund i samhället. Med information och utbildning till hundägare och allmänhet samt samarbete med andra aktörer än oss själva ska vi ta samhällsansvar. Vi ska erbjuda hundägare kvalificerad hjälp att leva upp till de krav som samhället ställer. Genom att utveckla och erbjuda praktiska aktiviteter med hund såsom träningar, tävlingar och prov ska vi verka för ett aktivt och sunt liv för hundar och hundägare.

·        Vi ska ha friska och funktionsdugliga hundar
Vi ska inom Brukshundklubben tillhandahålla mentalt och fysiskt friska samt funktionsdugliga hundar. För att klara denna uppgift måste vi bedriva ett systematiskt och väldokumenterat avelsarbete. Avelsarbetet ska vara aktivt och bygga på en gemensam värdegrund för de raser vi har avelsansvar för. Avelsresultatet ska fortlöpande utvärderas utifrån ett helhetsperspektiv och presenteras publikt.

·        Vi ska ha hundar i människans tjänst
Vi ska bidra till att hundens förmåga kommer till nytta i samhället. Genom information och utvecklande samarbete med andra aktörer i frågor som rör hundens användning i människans tjänst ska vi ta samhällsansvar. Vi ska skapa förmåga och kompetens att utveckla och utbilda samhällsnyttiga hundar.

·        Vi ska öka vår kunskap om hund
Vi ska öka vår kunskap om hunden, dess behov och beteenden samt avel. Via samarbete med forskare, dokumentation av verksamheten, utveckling av träningsmetoder och provformer och ett fortlöpande kunskapsutbyte inom och utom organisationen ska vi bli ännu kunnigare om hund. Syftet är att bredda kompetensbasen inom organisationen.

·        Vi ska vara en aktiv organisation
Vi ska vara en aktiv organisation som arbetar för ett aktivt hundliv, aktiva medlemmar och spridande av kunskap. Organisationen ska utgå från medlemmarna och bygga på att helheten är större än de ingående delarna. Genom målstyrning, uppföljning och utvärdering av verksamheten ska vi se till att Brukshundklubben hela tiden utvecklas. Brukshundklubben ska kännetecknas av ett utvecklat ledarskap och en öppen attityd. Vi ska ha ett utvecklande samarbete med ideella, privata och offentliga aktörer samt aktivt arbeta med opinionsbildning för hundens bästa i samhället.”

Jmf med schäferklubbens ståndpunkt på ett enklare modprov för utställningshundarn mot brukshundarna…

http://www.bruksschafer.se/schafer/lasvart-om-schafer-och-afs/

 

http://www.hedeforsen.se/?p=8677

Be Sociable, Share!
WordPress SEO fine-tune by Meta SEO Pack from Poradnik Webmastera